time heals everything
Dåligt med bloggande, jag vet. Men tiden går åt till annat (okej, internet sidorna funkar inte på min dator). Efter en alldelles för lugn helg börjar jag tillfriskna och ladda för skolstarten på torsdag(?). ångest, jag vill inte jag vill inte jag vill INTE! Nej skärpning. Att se positivt på saker gör livet mycket enklare och roligare har jag lärt mig av 3B, så ska väl fösöka med det..
Nu har jag äntligen lyckats samla mig efter en mörk, blöt, lerig osv. kattjakt. Min ena bebis var på vift. Dom som aldrig går längre än 1 m från dörren typ. Gissa om jag var rädd när den ena kommer springades efter ett tag med ett sår på ryggen.
Försöker tänka "han börjar ju bli stor nu, är säkert bara ute på upptäcksfärd, imorgon bitti ligger han på dörrmattan igen", fortsätter kolla på filmen, tänker "men det skadar ju aldrig om jag går ut och letar". Går runt halva macksta men ingen misse. Det går ytterligare någon timme, börjar få panik när jag intalar mig sanningen att han aldrig skulle vara ute frivilligt (och utan brorsan(!) över en natt. Kan inte sova så drar upp pappa för att följa med ut och leta. Efter att vi säkert väckt halva macksta trodde ja jag inbillade mig när jag hörde den lilla plingan på hans halsband, men inte då! Högt upp i ett träd precis brevid huset satt den lille rackarn. Som vi letade och han satt där hela tiden och kolla på utan att säga ett ljud. surt. Men nu ligger mina älsklingar och sover tryggt iaf=)
Nu ska jag krypa ner i sängen, så efterlängtat! Puss*
Nu har jag äntligen lyckats samla mig efter en mörk, blöt, lerig osv. kattjakt. Min ena bebis var på vift. Dom som aldrig går längre än 1 m från dörren typ. Gissa om jag var rädd när den ena kommer springades efter ett tag med ett sår på ryggen.
Försöker tänka "han börjar ju bli stor nu, är säkert bara ute på upptäcksfärd, imorgon bitti ligger han på dörrmattan igen", fortsätter kolla på filmen, tänker "men det skadar ju aldrig om jag går ut och letar". Går runt halva macksta men ingen misse. Det går ytterligare någon timme, börjar få panik när jag intalar mig sanningen att han aldrig skulle vara ute frivilligt (och utan brorsan(!) över en natt. Kan inte sova så drar upp pappa för att följa med ut och leta. Efter att vi säkert väckt halva macksta trodde ja jag inbillade mig när jag hörde den lilla plingan på hans halsband, men inte då! Högt upp i ett träd precis brevid huset satt den lille rackarn. Som vi letade och han satt där hela tiden och kolla på utan att säga ett ljud. surt. Men nu ligger mina älsklingar och sover tryggt iaf=)
Nu ska jag krypa ner i sängen, så efterlängtat! Puss*
Kommentarer
Trackback
